Medeltidsmässa vid kyrkoruinen
Medeltiden präglade mässan i gudstjänstruinen i Huddunge. För att inspirera berättade pastor Tomas Anderman om hur kyrkolivet fungerade på medeltiden innan Emil och Erik tog över med allehanda konster. De jonglerade med både bollar och eld och orden ”gå på glödande kol” (som stavades med å i det här fallet) fick en helt ny innebörd. Ett isbergssalladshuvud (!) begjöts med en lättantändlig vätska och sedan vara det bara att springa över det…

Så mycket som möjligt gjorde man på medeltida vis i Huddunge, men mässan hölls på svenska. Hade det varit medeltid hade endast predikan varit på svenska och resten på latin. Det gjorde att församlingen inte deltog i gudstjänsten på samma sätt som idag, eftersom det endast var prästen och klockaren som behärskade latin. Däremot använda man sig nu av ritualen med vigvattenbestänkning av altare, präst och församling. Just en kvist isop skulle det vara som användes för bestänkningen. Man använde sedan den niceanska trosbekännelsen, eftersom de var den man använde på mdeltiden, och inte den apostoliska som är den vanligaste annars.

Och man kunde inte valt en bättre kväll för en medeltidsmässa. Sneda solstrålar, ljumma vindar och inte en mygga gjorde kvällen till något alldeles extra.

(Text och foto: Elisabet Andersson)